Historien
Livet är inte alltid som vi tror,
men det blir så som vi skapar det.
Det finns en bild. Ett fotografi av en nio månaders flicka på ett barnhem i Serbien.
Där var hon omgiven av dofter, ljud och röster hon inte kunde förstå. Det fanns inga ord där än, ingen anknytning, inga koncept och inga roller. Hennes blick var vaken. Det fanns ett rent medvetande som iakttog, såg och kände. Personalen kallade henne, Maya.
Namnet i sig bär på en djup innebörd - illusionen, men också essensen av det rena varandet som ännu inte fått form eller identifierat sig med världen.
Detta är berättelsen om hur Maya försvann i världen, hur hon blev Veronica, och hur de till slut fann varandra igen i en sluten cirkel av mörker, uppvaknande och inre frid.
När Maya adopterades till Sverige och kom till sina svenska föräldrar som baby, fick hon ett nytt namn: Veronica Durango.
Med namnet kom också rollerna, förväntningarna och ett gradvis avståndstagande från den ursprungliga kärnan.
Veronica tvingades in i mänskliga strukturer, berättelser och smärta. Hon tänkte annorlunda, tog till sig information långsammare och fick tidigt höra att hon inte var tillräckligt bra. I skolan utsattes hon för mobbning i ett system som inte kunde möta hennes behov. En dyslexidiagnos förstärkte känslan av att vara felaktig och inte passa in.
Samtidigt levde hon i en hemmiljö präglad av psykisk misshandel, vilket skakade hennes grundläggande trygghet genom uppväxten på djupet. Utanför familjen utsattes hon för sexuella övergrepp av män vid ett flertal tillfällen, händelser som aldrig fick utrymme eller trygghet att bearbetas.
Smärtan kapslades in. Veronica blev en väldigt arg tonåring som desperat sökte efter att bli sedd och älskad för den hon var. Utåt skapade det en fungerande fasad, men inåt ledde det till en gradvis splittring och separation, där kontakten med den egna riktningen, identiteten och kärleken till sig själv gick förlorad.
Men mitt i all fanns en osynlig, inre riktning. En högkänslighet och en intuitiv kontakt med det som inte kan förklaras med ord. Det fanns en tyst, outtalad vetskap om att livet bar på en mening bortom det synliga mörkret. Maya fanns alltid kvar i intuitionen och i stillheten. Hon påminde Veronica om att det sanna jaget alltid är närvarande, även när yttre omständigheter försöker definiera oss.
Som ung vuxen sökte hon febrilt efter mening och tillhörighet. Utan en inre trygg kompass drogs hon in i destruktiva relationer och livsval som speglade hennes egna inre kaos. Till slut nådde livet en punkt där allt rasade.
Efter en separeration stod hon plötsligt utan hem, utan ekonomisk trygghet och med ett destruktivt, tioårigt spelmissbruk. Resultatet blev 300 000 kronor i skulder och elva betalningsanmärkningar. Men missbruket var inte roten till problemet utan en desperat flykt från en smärta hon ännu inte visste hur hon skulle möta.
2006 satt Veronica på en stentrappa på Sergels torg i Stockholm, med allvarliga funderingar på att avsluta sitt liv. Hon upplevde sig som en själ som sprungit vilse från sin flock.
Men just där, när mörkret talade som högst, föddes något annat. En stark inre röst trädde fram ur stillheten och viskade: Svaren finns inte utanför dig. De finns inom dig.
Hon reste sig den kvällen. Inte för att hon var stark, utan för att hon var villig att ta ett enda steg till. Orden som följde henne blev avgörande:
Gå tillbaka till början.
Livskrisen som bröt ner allt
Den början blev en fysisk och själslig resa tillbaka till Serbien år 2008 för att söka sina rötter och få svar. Det blev ett djupt uppvaknande och en försoning med det förflutna.
Där fick Veronica veta att hennes biologiska mamma verkligen velat behålla henne, men inte haft förutsättningarna för att göra det. Och att hennes moster Mila hade försökt att hjälpa sin gravida syster så att de skulle kunna få vara tillsammans, men att hon omkommit tragiskt i en olycka på landsvägen. Kort därefter lämnades Maya bort för adoption, och för att få namnet Veronica.
Denna berättelse bar på en enorm sorg, men också på en djup mening. Resan hem blev startskottet för en radikal inre inventering där allt behövde dras upp till ytan.
Lager för lager frigjorde, reflekterade och läkte hon det hon tidigare flytt ifrån, samtidigt som hon, under tio års tid, fördjupade sig i andlig och personlig utveckling.
Resan till rötterna och läkningen
Kroppen säger stopp: Olyckan på Mallorca
Våren 2016 förändrades allt igen, och hon slungades tillbaka in i ett själsligt vakuum. Under en bussutflykt högt uppe i bergen på Mallorca började bussen av oförklarlig anledning att gasa nerför de smala serpentinvägarna med stup på ena sidan. Med millimetermarginaler undveks en frontalkrock med en mötande buss, men fordonen slog ändå samman i kurvan.
"Alla på bussen var uppskärrade och många skrek och grät. Själv blev jag helt paralyserad och hamnade i freeze, jag såg hela livet passera revy.", säger Veronica.
Efter hemkomsten fortsatte ångesten. En morgon kom hon inte ur sängen då halva kroppen var helt bortdomnad. Övertygad om att hon drabbats av en stroke sökte hon akut vård. Läkarundersökningen visade dock ingen stroke, utan en brutal kraftig hjärnutmattning och PTSD, något som hon själv ser som ett uppvaknande.
Chocken hade aktiverat djupa, vilande barndomstrauman i hennes nervsystem.
Det blev en nödvändig insikt:
Kroppen bär på vår historia, även det vi intellektuellt tror att vi har bearbetat.
Det som slutligen krävdes för att lösa upp de traumatiska knutarna var paradoxalt nog en ny extrem händelse.
Fredagen den 7 april 2017 överlevde hon terrordådet på Drottninggatan i Stockholm med en hårsmån.
Det finns en nästan bisarr ironi i historien: fyrtiotvå år efter att hennes biologiska moster Mila dödats av en lastbil i Serbien, blev hon själv nästan dödad av en lastbil på Drottninggatan. Men denna gång blev utgången en annan.
Med tiden lärde hon sig att stanna upp, känna och integrera. Hon lät Maya återvända in i Veronicas värld, inte som något främmande, utan som fundamentet i hela hennes existens. Då upphörde dualiteten och något nytt skapades: jaget som ser, medvetandet som finns bakom allt, och den stillhet som alltid är här i nuet, oavsett omständigheter.
Terrordådet på Drottninggatan: Den slutna cirkeln
Parallellt med denna stormiga resa löpte en annan röd tråd. Redan i tonåren kom människor till henne för stöd, samtal och vägledning. Hon lyssnade, höll utrymmet och speglade. Det föll sig naturligt, men det tog många år innan hon fullt ut erkände att detta inte bara var något hon gjorde, det var den hon var ämnad att vara.
Hennes verksamhet föddes därför inte ur en affärsstrategi, utan ur ren, levd erfarenhet.
Ur förkroppsligad kunskap om trauma, identitet, nervsystem och inre transformation. Det var ur allt detta som Soul & Pathfinding kom fram - ett levande arbete kring inre ledarskap och själslig orientering i livets stora som små skiften.
Kallet som alltid funnits där
Livet arbetar alltid för oss, aldrig emot oss.
Min vän, Det du söker finns inte längre bort. Det finns där du slutar fly från dig själv. Det som gör ont är inte ditt fel.
Men det är ditt ansvar att möta det, förstå det och förändra det.
Läkning är inte något som händer dig utan något du tillåter genom att stanna kvar, känna och välja nytt.
När du slutar leva i det som varit och börjar stå i det som är, förändras allt.
Du behöver inte bli någon annan. Du behöver bli sann och äkta utan filter, skam och skuld.
Det är där livet börjar på riktigt.
