MIN BAKGRUND

Det finns berättelser som formas av framgång, och så finns det berättelser som formas i mötet mellan mörker och uppvaknande.

Min resa började inte i styrka utan i sökande. I en tidig längtan efter att förstå livet, människan och mig själv på djupet. Redan som barn bar jag en stark känslighet och en intuitiv närvaro. Jag kunde läsa av rum, stämningar och det som inte sades högt. Jag lärde mig snabbt att anpassa mig efter andras behov, att tona ned min röst och ta ansvar för känslor som inte var mina. Utåt skapade det otrygg funktionalitet. Inåt var det splittring där jag gradvis tappade kontakten med min egen riktning.

Jag föddes som Maya, innan världen började forma mig. Namnet betyder illusion, essensen av det rena varandet som ännu inte fått form, ännu inte identifierat sig med världen.

De första nio månaderna låg jag på ett barnhem, i en liten säng, omgiven av ljud, dofter och röster jag inte kunde förstå. Jag var medveten, jag såg, jag kände men utan ord, utan form, bara Maya.

När jag adopterades blev jag Veronica. Namnet betyder den sanna bilden. Plötsligt började jag formas av världen, av människorna och erfarenheterna runt mig. Veronica bar på roller, berättelser, smärta, tyngd och trauma. Hon blev den form som världen skapade, och Maya fick inte längre vara med. Veronica blev programmerad att tro på saker som inte var sanna, för det var vad världen sa.

Men Maya försvann aldrig. Hon fanns alltid i intuitionen, i stillheten, i det som Veronica inte alltid kunde sätta ord på. Hon påminde mig om att det sanna jaget alltid är närvarande, även när yttre omständigheter försöker definiera oss.

Med tiden lärde jag mig att stanna upp, känna och integrera. Jag lät Maya återvända in i Veronicas värld, inte som något främmande, utan som en del av helheten. Då skapades något nytt: jaget som ser, medvetandet som finns bakom allt, stillheten som alltid är här, oavsett omständigheter.

Uppväxten präglades av känslan av att stå utanför. Jag tänkte annorlunda, lärde mig långsammare och fick tidigt höra att jag inte var tillräckligt bra.

I skolan utsattes jag för mobbning och upplevde mig ofta missförstådd i ett system som inte kunde möta mina behov. Jag diagnostiserades med dyslexi, vilket ytterligare förstärkte känslan av att vara annorlunda och inte passa in. Samtidigt levde jag i en miljö där jag utsattes för psykisk misshandel under uppväxten, vilket påverkade min självkänsla och trygghet på djupet. Jag utsattes även för sexuella övergrepp av män utanför familjen, händelser som aldrig fick utrymme att bearbetas. Smärtan kapslades in och tog sig uttryck i vrede, identitetsförlust och en djup rotlöshet.

Jag bar också på en stark högkänslighet och en intuitiv kontakt med det som inte alltid kunde förklaras i ord. Men mitt i allt fanns en osynlig inre riktning. En tyst vetskap om att livet bar en mening bortom det jag då kunde se.

Att växa upp utanför ramarna

Som ung vuxen sökte jag mening och tillhörighet. Utan inre trygghet drogs jag in i relationer och livsval som speglade mitt eget inre kaos.

Till slut nådde livet en punkt där allt rasade.

Relationer tog slut. Arbeten gick förlorade. Jag stod utan hem, utan ekonomisk trygghet.

Resultatet blev 300 000 kronor i skulder, elva betalningsanmärkningar och ett destruktivt spelmissbruk. Men missbruket var inte roten. Det var en flykt från smärta jag ännu inte visste hur jag skulle möta.

År 2006 satt jag på en kall stentrappa på Sergels torg i Stockholm, redo att avsluta mitt liv. Jag upplevde mig som en själ som sprungit vilse från sin flock. Men just där, när mörkret talade som högst, föddes något annat. En stark inre röst trädde fram och viskade att svaren inte fanns utanför mig utan inom mig. Jag reste mig den kvällen. Inte för att jag var stark, utan för att jag var villig att ta ett steg till.

Orden som följde mig blev avgörande:

Gå tillbaka till början.

Livskrisen som bröt ned allt

Den början blev en fysisk och själslig resa tillbaka till Serbien och mötet med mitt biologiska ursprung.

Där fick jag veta att min biologiska mamma velat behålla mig men saknat möjlighet. Min moster hade försökt att hjälpa oss med att få vara tillsammans, men omkom i en lastbilsolycka när hon på väg för att ordna stöd. Kort därefter adopterades jag bort.

Berättelsen bar sorg men också mening. Resan hem blev starten på en djup inre inventering där allt behövde upp till ytan: Spelmissbruket. Skulderna. Mobbingen. Den sexuella utsattheten. Psykisk och emotionell misshandel
Medberoende. Rädslan och känslan av otillräcklighet. Otrygg anknytning.

Jag slutade spela efter tio års missbruk. Arbetade mig skuldfri. Börjad reflektera, frigöra och läka och medvetet möta det jag tidigare flytt ifrån.

Under 10 år byggde jag upp mitt liv på nytt. Lager för lager.

Resan till rötterna och läkningen

Våren 2016 förändrades allt igen efter en allvarlig bussolycka på Mallorca där två bussar krockade på en smal serpentinväg i bergen.

Chocken aktiverade djupa trauman i mitt nervsystem. Kort därefter utvecklade jag kraftig hjärnutmattning och PTSD. Panikattacker, förlamande rädsla och neurologiska symptom tog över min kropp.

Jag förstod att kroppen bar min historia, även det som jag trodde var bearbetat.

Kroppen säger stopp

Parallellt med min egen resa löpte en annan röd tråd. Redan i tonåren kom människor till mig för stöd, samtal och vägledning. Jag lyssnade, höll och speglade. Det föll sig naturligt, men det tog många år innan jag fullt ut erkände att det inte bara var något jag gjorde utan något jag var.

Min verksamhet föddes därför inte ur strategi utan ur erfarenhet.

Ur levd kunskap om trauma, identitet, nervsystem, läkning och inre transformation.

Soul & Pathfinding växte fram som ett levande metodarbete kring inre ledarskap och själslig orientering i livsskiften.

Kallet som alltid funnits där

Min resa har gått från överlevnad till medvetet ledarskap. Från trauma till att göra skillnad,

Idag arbetar jag med människor som vill bryta begränsande mönster, frigöra gamla identiteter, känna sitt värde och skapa sina liv från en djupare inre sanning.

Jag arbetar med människor som befinner sig i livsskiften och som förstår att nästa nivå i livet inte nås genom att prestera mer utan genom att bli mer av sig själva genom att skapa sin riktning från en annan plats.

För mig är arbetet inte ett yrke i traditionell mening utan ett livsopus. En levd vision om att fred, mening och inre frihet är något människan aktivt kan skapa.

Jag kom inte hit för att passa in i någon annans film scen. Jag kom hit för att minnas vem jag är.

Och för att påminna dig om vem du alltid varit och vad du kan skapa.

Min riktning är tydlig:

Att bidra. Att vägleda. Att vara i service för människors läkning, uppvaknande och riktning.

Livet arbetar alltid för oss, aldrig emot oss.

Från överlevnad till själsligt ledarskap

Jag reste över världen i sökandet efter läkning, genom helande traditioner och uråldrig visdom.
Men den djupaste resan var den mellan mina egna inre delar.
Veronica bar smärtan, erfarenheterna och skydden.
Maya bar stillheten, närvaron och det ordlösa vetandet.
När jag vågade möta mina rädslor och lösa upp det som blockerat mitt hjärta fick de två äntligen mötas.
Och i den föreningen upptäckte jag det jag undvikit hela mitt liv: att öppna mitt hjärta och ta emot kärlekens fulla kraft.